Förbjudet att vråla på rysk förlossning

0 comment

Bäbisbubblan är ett faktum och vi myser vidare medan vi lär känna varandra lite bättre för varje dag. Men nu till lite mer funderingar kring min förlossning här i Moskva.

Som nämnt i min förlossningsberättelse så betalade jag extra för en så kallad ”privat barnmorska” för att känna mig sedd, trygg och säker under förlossningen, något jag förstått ibland kan vara ett problem i Sverige. Allt gick ju precis som jag önskat – inga sprickor (som ju var vad min förlossningsskräck grundade sig i) och jag gav direkt förlossningsupplevelsen 10 av 10. Men det är en sak som jag ändå stör mig lite på, inte så att det är superviktigt, men ändå så att det skaver lite där i bakhuvudet – jag fick inte vråla och se liksom oanständig ut på min förlossning.

Okej, vi backar bandet.

Jag var säker på att jag ville ha en doula med på min förlossning och det finns gott om sådana i Moskva, men de tre ryska doulorna jag intervjuade visade sig snarare vara dolda natural birth aktivister som försökte infiltrera sig på sjukhus genom att förklä sig till en mysig, bohemisk stödperson. När de fick höra vilket sjukhus jag skulle föda på så reagerade de likadant – ”Herregud! De kommer att tvinga på dig interventioner!” – och med interventioner menade de även att mäta hjärtljud på bäbisen. Det verkade vara oförenligt att vilja ha stöd från en doula och förlösas med tex epidural. Så istället för att vara ett stöd för mig verkade de snarare vara intresserade av att komma till sjukhuset och bråka med personalen. Det blev således en privat barnmorska som utlovade att stödja mig likt en doula – med eteriska oljor och massage.

Men sen så hände något intressant.

När jag just anlänt till sjukhuset med lindriga värkar fick jag allt det där jag önskat – varmt bad, dimmat ljus, eteriska oljor och min spirituella housemusik i hörlurarna. När värkarna började bli starkare och jag inte längre kunde låta bli att grimasera med ansiktet, såg jag på barnmorskan och inväntade hur hon skulle informera mig om hur duktig jag var och att jag skulle tänka på att andas. Istället såg hon på mig, la huvudet på sned och undrade om jag inte skulle ha en epidural. Jag försökte förklara att jag gärna hade velat testa utan ett tag till, på vilket hon svarade med ett kort ”OK”, tittade på sin klocka och gick ut ur rummet. Jag körde på så gott jag kunde själv i 30 minuter tills barnmorskan kom tillbaka, den här gången med läkaren. Värkarna var väldigt starka nu och den där djuriska kraften började ta över, jag kände verkligen för att mua eller vråla något annat omänskligt ljud. Barnmorskan och läkaren såg på mig, viskade något till varandra och såg ganska besvärade ut. Stämningen var ungefär som att jag just crashat Nobelmiddagen genom att oannonserat bajsa på bordet. Så medan jag höll inne ett helt zoo av exotiska djur log jag till dem, svenne som man är.

Strax därefter kom beskedet om att epiduralen skulle minska risken för att jag skulle spricka, så beslutet gick jädrans fort och de hade ju helt rätt. Men i efterhand tänker jag att det var en konstig situation, att jag inte fick bete mig som en förlösande kvinna på en förlossningsavdelning i Moskva.

I vanlig ordning är det ytterligheter som gäller här i Ryssland, antingen måste man föda liggandes på halm i en hydda, eller så gör man det i absolut största bekvämlighet för personalen (dvs helt bedövad och givetvis med spolad tarm)

You may also like

Kommentera

%d bloggare gillar detta: