Då tänkte jag berätta en grej som riskeras att uppfattas aningen konstigt, men ärlighet är ju grunden till mitt skrivande så det får stå över eventuella dömanden.

    När jag var gravid och fortfarande jobbade så såg jag till att smida värsta planerna över vad jag skulle göra under mammaledigheten. Att få igång bloggandet ordentligt samt att skriva boken var de två viktigaste uppgifterna som jag hade planerat in och hann till och med påbörja dessa projekt under tiden jag heltidsjobbade. Jag tyckte att jag aldrig hade tillräckligt med tid för mina privata projekt när jag jobbade så jag såg framför mig hur mycket jag skulle hinna med att göra när jag väl gick på mammaledighet. Jag skulle bli en såndär trendig tjej som sitter på cafe med sin MacBook och producerar fantastiska ting medan jag sippade på min matchalatte på mandelmjölk. Bäbisen skulle ligga fint i vagnen bredvid och sova alternativt ge intressant input till mitt skrivande. Sen så föddes Theo och mammaledigheten påbörjades där jag som bekant även har lyxen att ha en nanny några timmar om dagen. Men då hände något underligt som jag inte hade förutsett. Jag kunde plötsligt inte strukturera min dag, varje delmoment blev som ett stort projekt som skulle kräva så mycket mer tid och energi är jag ansåg att jag hade, jag började skjuta upp saker och följaktligen bli arg på mig själv för att jag inte gjorde det som jag hade planerat in att göra. Första månaden tänkte jag att detta nog är normalt när man just fått en bäbis, men när det bara fortsatte och istället för att göra dessa saker för att jag tycker att det är kul för att sedan njuta av att vara med min lilla bäbis, så blev allt bara en ond spiral av dåligt samvete gentemot mig själv och dessutom så blev jag en ganska trist mamma och fru.

    Jag insåg att efter så många år i skola och därefter jobb har jag blivit så van vid att vara en del av en stor organisation där någon har bestämt vad jag ska göra varje dag. En chef fanns alltid där och satte deadlines, gav feedback och planerade in i princip varje timme av ens arbetsdag. Därefter blev jag själv chef över en grupp människor som jag ändå ganska framgångsrikt lyckades leda. Men så plötsligt blev jag min egna chef som skulle sätta deadlines och ge feedback till mig själv. Problemet är att min inre chef verkar vara typ en försupen perfektionist som å ena sidan ställer väldigt höga krav men är därefter full eller för bakis för att kontrollera resultatet, ge feedback och peppa. Istället vaknar den inre chefen helt oannonserat på de minst lämpliga tiderna och börjar ta ut sin ilska över sitt misslyckade liv på mig. En riktigt mardrömschef med andra ord! En sån där som man för länge sedan borde gå till HR och klaga över.

    Min inre HR-avdelning förstod mig helt och lovade att byta ut den försupna chefen. Tillsammans med HR började jag leta efter en ny chef som mot en liten peng skulle kunna ta över uppgifterna i att leda mig i mina projekt. Vi letade ett bra tag och fann slutligen en 24-årig rysk tjej vid namn Jamelia som bor vid Comosjön i Italien som kunde tänka sig att vara min chef. Hon letade själv efter ett jobb där man kunde jobba via Skype med någon rysktalande medan hon lär sig italienska. Efter en testvecka för att känna på personkemin så fick hon slutligen anställning som min chef. Varje fredag går vi igenom planerna inför nästa vecka och brainstormar över teman och strategier. Därefter får jag varje morgon ett meddelande med dagens to-dos följt av uppföljningsmeddelanden under dagen. Jag får påminnelser om saker som lider mot sin deadline i god tid och det bästa av allt – jag får små stjärnor i Excelfilen när jag har utfört inplanerade uppgifter!

    Min inre chef har nu fått en intervention för att bejaka sina svaga sidor och har flyttat in på rehab. Under tiden kommer jag att arbeta med ryskan i Italien så att ni inte blir utan blogginlägg och så att boken fortsätter att skrivas.

     

     

     

     

    5 comments
    1 FacebookPinterestEmail
  • Baby

    När man saknar nannyn

    by olgaringquist
    by olgaringquist

        Ja alltså dethär med att åka på semester, som jag såg fram emot så mycket, var ju inte helt enkelt visar det sig. Jag åkte ju iväg med…

  • Travel

    Byte av hotell

    by olgaringquist
    by olgaringquist

    Okej, det är inte så dramatiskt som titeln lyder, vi brukar faktiskt alltid bo på flera olika hotell när vi reser bort över mer än tre nätter. En vecka på…